Dagen då ett brev kommer med uggla

Titel: Dagen då ett brev kommer med uggla
Språk: Svenska
Typ av text: Någon sorts novell, kan inte svara direkt...
Antal kapitel hittills: 0
Färdigskriven: NEJ
Rating: PG eller G, där emellan.

Kapitel 1:
___________________
Tiny Spring smällde upp dörren till sitt hus och hörde ett skrik från sina föräldrar.
"Jag är hemma!", skrek hon. Hennes mamma rusade ut i hallen och såg alldeles förskräckt ut.
"Tiny gumman, Tiny Tiny Tiny...", viskade hon och kysste Tinys händer. De bodde i en lägenhet i London och Tinys mamma var alltid så pjoskig med att vara tyst och disciplinerad.
"Ja ja mamma", muttrade Tiny irriterat och gick in i sitt rum.
Usch vad jag hatar att bo i våningshus, tänkte hon. Hon rev upp sin skolväska på sängen och kastade ut sina böcker för att göra läxorna. Tyst och försiktigt... "förstås". Tiny mumlade svordomar för sig själv och började göra sin läxa i fysik och kemi. Hon var faktiskt elva år, då fick man faktiskt göra ljud kring sig!
Hon krafsade i något om vattnets kretslopp och tryckte en plump med en tuschpenna i pappret. Gud vad hon var arg! Hon ville inte längre bo inne i centrum i en skyskrapa! Hon ville bo i ett stort egnahemshus på landet!
Tiny förbannade sina föräldrar för att de hade så låg utbildning och inte kunde få ett bra jobb. Oavsiktligt så flög en av hennes kulspetspennor upp i taket och började borra sig in. Efter några ögonblick föll den utmattad ner i Tinys mjuka dunmadrass. Hon undrade vad som kunde ha hänt, pennor flyger inte upp i taket för skojs skull. Hon kände sig orolig och fortsatte skriva med sin spretiga handstil i boken. Plötsligt skrek hennes mammas gälla röst utanför Tinys rum och flaxandet av stora vingar hördes. Dörren flög upp och en enorm uggla flög in i Tinys rum. Den flög med rasande fart rakt mot Tiny. Hon skrek och flaxade panikartat med armarna.
"AAAAH! Mamma! Den är i mitt hår!", skrek hon med sin gälla röst och hennes mamma svarade med sin, om möjligt, ännu gällare röst.
"Gumman, slå den! Slå den!", skrek Tinys mamma. Men nej, det var det sista Tiny tänkte göra. Slå en stor fågel med kraftig, kuslig näbb? Nej tack. Men Tiny fortsatte skrika utan att märka att ugglan roat slagit sig ner på hennes stol och betraktade henne nu med stora, nyfikna ögon. Den klapprade lite med näbben och Tiny blev äntligen tyst. Ugglan var verkligen stor och såg normal ut, brun med svarta fläckar.
Tiny tänkte ta sig en närmare titt och gick närmare. Ugglan kurrade intresserat och klapprade med näbben. Tiny skrek till och hoppade baklänges. Till sist visade ugglan att den hade ett brev runt benet och sträckte fram sitt korta ben. Tiny lossade med nyvunnen iver på snörena och rev åt sig brevet. Hon öppnade kuvertet med darrande fingrar.