Emily Whelan

_{Skrivet av Margaret:}
*flyttar*

_{Skrivet av Emmy Weasly:}
KAP.1
Nu satt jag här.
En tjej på 11 år med brunt hår över axlarna blå
gröna ögon, en gultröja med en apa på och ett par jeans och röda convers.
På väg till Hogwarts.
Min familj var fullblod allihoppa så det var inget jag var förvånad över.
Jag visste att den här dagen skulle komma.
För ungefär 5 minuter sedan klev jag på Hogwarts Expresen så tåget hade presis börjat åka.
Jag var till och med sen iallafall.
Snön hade fallit ute och var man än såg sig omkring var det bara vit.
Tja, antingen det eller istappar på bron och någon gång då och då en frusen sjö.
Det skulle bli mycket förseningar så det var lika bra att paka ner nattlinet högst upp i kofferten.
Om det nu sulle hinna bli så sent...
Jag tror inte riktigt på att det blir så mycket med förseningar men mormor har left i 64 år och jag 11, så hon har varit med om mer.
På hennes 4:e år på Hogwarts hade detta hänt och sedan den dagen hade hon haft med sig nattilnet på Expresen.
Plötsligt hade glasdörren slitits upp och utanför stod en ganska mullig kvinna med en vagn full med godsaker.
Pojken som satt framför mig köpte 7 chokladgrodor, och jag köpte en påse Taytos(irlänska chips). Det var bara jag och han i kupen.
"Jag heter Charlie, Charlie Brown" sa han pötsligt.
"Åh, Emily Whelan" sa jag.
Vi log båda två.
Charlie hade mörkbrunt ruffsigt hår guldbruna ögon en vit stickad lite förstor tröja ett par slitna jeans och ett par oranga convers.
Jag skulle precis fråga om det var hans första år på Hogwarts då dörren rycktes upp igen.
Det var en kille med svart bakåtslikat hår gröna byxor med fikor överallt,advokado gröna ögon och en röd tröja.
"Får jag sitta här?" sa han.
"Varsågod!" sa Charlie.
Vi presenterade varran och han talade om att han hette Connor.
Connor McGleen.
Jag kännde igen efternamnet men jag sa inget.
Vi blev alla genast vänner och han berättade att han skulle suttit i ett bås lite längre bort men några HufflePuffare hade sagt nej.
Connor hade genast testat lite längre bort vi några från Slyhterin men de hade tvekat och då gick han.
Jag tyckte synd om honom och bjöd på Taytos.
Det blev inga förseningar alls som mormor sagt och vi kom fram.
Charlie var också fullblod och vart inte förvånad över den mörka sjön runt Hoogwarts men det vart Connor som hade mugglar pappa.
Connors pappa var mycket intresserad i trollkarls världen så alla trollkarlar han träffat hade inte haft något imot honom.
Vi hae träffat Hagrid innan. Han var super snäll och jag fick hålla i hans rosa paraply.
Plötslig var vi framme och vi klev av båten.
Woow... Nu var vi framme.
Och jag som skryttit för mig själv att jag ändå inte var förvånad. Men det var jag...


Jag hoppas ni tkr den e bra och kommentera gärna vad ni tkr. Ha så kul!!