Malfoy's syster {SV {PG

Vissa delar kan vara olämpliga, då någon torterar/plågar någon.

1 ~
Narcissa försäkrade sig om att ingen av gästerna var i närheten. Om någon av Dödsätarna var där, skulle Voldemort döda henne, Narcissa's egna skatt.
Alltid hade hon velat ha en dotter, en dotter som var lika vacker som en dag. En dotter som inte skulle behövas bli hotad av Dödsätarna, eller ha krav att döda.
Ingen, utanför familjen Malfoy visste att den drömdottern fanns. Narcissa hade inte berättat ett knyst, för en enda själ att hon älskade sin dotter mer än sin son.
Det var tillräckligt riskabelt att nämna henne, Draco hade sina aningar. Lucius verkade inte bry sig så mycket, och Draco fick ej den uppmärksamhet han sökte.
Narcissa fnyste och gick in i matsalen, där Lucius satt med två Dödsätare och en man från ministret, samt två Aurorer också.
Narcissa kände igen alla, Cornelis Fudge, trolldomsministern satt med det vanliga plommonstoppet och det vanliga ansikssuttrycket, ett på tok för självuppskattat och surt ansikte. Auroerna, var John Dawlish och Nymphadora Tonks. Dödsätarna, Severus Snape och Yaxley. Ingen såg särskilt lycklig ut.
Narcissa klev över tröskeln med ett självbelåtet leende på de bleka läpparna.
'' Lucius, jag går ner i källaren. Jag vill vara där själv. '', sa Narcissa och tog ett djupt andetag, som om hade ont eller var skadad.
'' Varför vill du vara själv? Får vi inte komma för att ni gömmer Ni-vet-vem där? '', fräste Nymphadora och håret blev skärt.
'' Nej då, Nymphadora Tonks. Om det är så viktigt, så har min släkting dött. '', fräste Narcissa. Nymphadora's ansikte blev uttrycktslöst.
'' Vad heter släktingen? Måste ta bort honom från registret. '', mumlade Cornelius och plockade upp trollstaven.
Narcissa log djärvt, lade sin välmanikerade hand på Corneliu's axel och kastade en menande blick på Lucius.
'' Döda är väldigt viktiga att ha med i registret. Du har väl med Lily & James Potter? De är ju döda. Eller hur? '', sa Narcissa kyligt. Nymphadora och Severus verkade ta det hårdast. Severus, såg upp på Narcissa, sedan på Cornelis.
Narcissa log. '' Jag går nu, jag måste sörja. '', sa hon och lät krossad igen. Hon försvann ut ur rummet, pekade trollstaven mot örat och hörde vartenda ord de sa, när hon försvann ner i källaren.
Hon spred formlen i källaren, så varje mening de sa ekade i den tysta källaren. Hennes dotter gled ut ur mörkret, och med ett svep med trollstaven, och plötsligt såg de allt som hände ovanför dem.
'' Hon har rätt, trolldomsminister. '', började han, Severus. '' Betydelsefulla har alltid plats i ministret. '', sa Nymphadora och svalde.
'' Betydelsefulla är väl dem inte .. '', skrattade Lucius. '' Lucius, varje sak du säger kan användas som ett hot mot dig! '', sa Dawlish och höjde trollstaven.
Yaxley riktade hans trollstav mot Dawlish. '' EREK! '', vrålade Lucius och snart stod en skrynklig, grå liten alf vid hans fötter. '' Lås alla dörrar, med hjälp av magi, fort! Ingen ska ut härifrån, och ingen ska in. Alla står på sin position. '', fräste Lucius, Det knyckte till, även Narcissa och hennes dotter hörde hur det klickade i låset ut ur källaren. Dörren försvann och en svart vägg kom istället fram.
'' John Dawlish, menar du att ni ska arrestera mig! '', fräste Lucius. Tre trollstavar var riktade mot Dawlish, Lucius, Severus och Yaxley's.
'' Jag tänker inte låta någon döda min man! '', viskade Narcissa. '' Våga inte! '', skrek Nymphadora och ingen hann göra något innan hon hade vrålat: '' Alarte Ascendare '', med trollstaven riktad mot Lucius som flög upp genom taket, bildade två stora hål genom de två våningarna, och en tredje för vinden och flög. Narcissa var borta i ett ögonblick, och hennes dotter satt kvar och såg spänt på.
'' Ascendio! '', skrek Narcissa med en ursinnig blick på Nymphadora och försvann upp i luften. Hon hade någorlunda kontroll på sig själv, då hon susade genom vinden och såg sin man, blekare än någonsin.
Narcissa tog hans hand, och märkte att de nu åkte neråt istället för uppåt.
'' EREK! '', vrålade hennes dotter, och husalfen stod vid dotterns fötter.
'' Hämta Draco, nu! Säg att han måste hjälpa sina föräldrar! '', gormade dottern med gråten i halsen. Hon såg hur Erek försvann, och stod med Draco bredvid Cornelius Fudge. '' Gör något din jävla mugglare! '', skrek dottern med Draco hörde ej.
Dottern kunde ej se på sina föräldrar som dog, och stod plötsligt på bordet.
'' Aresto Momentom!! '', vrålade hon och hennes föräldrar landade sakta på bordet hand i hand, med ilskna blickar på både Draco och Nymphadora.
'' Anti-försvinn! '', skrek dottern och ett grönt fyrverkeri spreds i huset. '' Ingen kan försvinna här ifrån utan mitt tillåtande. '', fräste dottern med ett belåtet leende.
'' Ministern, hon anföll en oskyldig! '', morrade dottern. '' Han hade ju sin trollstav uppe .. '', sa Cornelius osäkert. '' Och det har jag med!! Så om du inte griper henne skyldig, är jag ledsen att meddela .. '', dottern lekte med trollstaven och flinade dumt.
Sedan vände hon sig blixtsnabbt och gormade: '' Muffliato! '', över Nymphadora.
'' Försök inte ens, fröken lila. '', sa hon hånfullt.
'' Så, nu är det bara att få se på när era vänner torteras och glömmer bort det. '', skrattade dottern.
Dottern skrattade, ett väsande skratt. När Narcissa såg det, kände hon igen dottern. Hon hade sett dottern någonannan stans. Lucius kände fasa. Draco kände den största fasan, ramlade ner på golvet. Skönheten som skrattade så hemskt, skönheten som nästan åt upp deras själar, den skönheten var de alla släkt med.
Dottern hette Nagini.

jätte bra bevakar