Det han aldrig fick veta. [SV]

Titel: Det han aldrig fick veta.
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Rating: G - PG
Beskrivning:
Mandy Brocklehurst är en ravenclaw elev som ska börja sitt fjärde år på Hogwarts. Hon är en sån person som ingen vet namnet på om man inte hänger med ''rätt'' personer och är därför med i Cho Changs gäng. Livet leker, och hon har börjat utveckla känslor för den populära hufflepuff eleven Cedric Diggory. Hon känner sig chanslös, men i år så känner hon på sig att något specielt ska hända, bara inte om det är bra eller dåligt..
~~

Lägger upp första kapitlet när någon vill läsa mer

Åh, den låter bra, lägg upp ett kapitel! :>

meeeeer! Nu!

Wiee läsare! Här är iaf. första kap.

Kapitel 1
Det stora röda ståtliga Hogwarts tåget uppenbarade sig framför min syn när jag sprungit igenom spärren mellan perong 9 och 10 på King's Cross stationen. Perong 9 3/4 var bokstavligen fullspäckad med elever som tog adjö av sina föräldrar eller återförenades med sina vänner, var och en bärandes på en koffert och de flesta en bur med en uggla i.
Det fanns som en aura över perongen, den riktigt sprudlade av energi och brukade alltid få mig på gott humör. Jag spejade över perongen tills jag hittade dem, mina vänner. Eller, vänner är nog inte det rätta ordet direkt. Den enda vän jag hade i gänget, Chos gäng rättare sagt, var Lisa Turpin.

Jag fångade hennes blick och vi båda log mot varandra. Lisa och jag hade varit vänner enda sedan vi båda blev sorterade i Ravenclaw under vårt första år. Alla andra i gänget förblev mina bekanta, jag hade svårt att öppna mig för folk. Jag började gå mot dem, släppandes på min koffert och ugglebur hasade jag mig förbi alla människor ivägen. När jag kom fram till dem var de andra uppe i ett livligt samtal, om vad visste jag inte exakt, men vad det än var tänkte jag inte avbryta.
"Hej Mandy! Redo för ett nytt år på Hogwarts?'' Sa Lisa och kramade om mig. Jag besvarade kramen och log ännu större. Lisa var en fin person.
"Jodå, visst är jag'' svarade jag utan att riktigt veta säkert.
~~
Sådär! Ni gilla? Ge mig gärna konstruktiv kritik!
Kan inte lova att alla kapitel kommer att bli såhär långa, men ska försöka iallafall.

Den var jätte bra, kommer inte på något negativt egentligen

Här kommer andra kapitlet!

Kapitel 2

Tåget medelade om att det snart skulle åka. Lisa och de andra eleverna tog varma farväl av sina föräldrar med kramar, kindpussar och varma ord. Jag vände mig mot hållet jag hade kommit ifrån, men min mamma, Esmeralda Brocklehurst, syntes inte till. Jag var inte alls förvånad, men kunde inte låta bli att kolla.
Jag vände mig mot Lisa och dem andra igen. Jag kände mig ganska besvärad att stå där vid sidan om, som om jag inkräktade i andras privatliv. Jag försökte se så obesvärad ut som möjligt, men misslyckades totalt när Lisas mamma vände sig mot mig.
"Vart är din mamma någonstans, Mandy?" frågade hon vänligt.
"Hon kunde inte komma, fullt upp på jobbet" Svarade jag auotomatiskt. Lisas mamma suckade och mumlade något om ''inte se sin dotter på ett år på hogwarts utan ett adjö...'' och överraskade mig med att krama om mig med.
"Ha det så bra på Hogwarts, Mandy. Du och Lisa kan väl skicka ugglor och berätta vad som händer?"
Jag blev alldeles varm om hjärtat, rörd. Ingen hade någonsin kramat mig så förut. När hon släppte taget ljöd loket igen.
Lisa och jag gick på tåget med de andra ur Chos gäng och satte oss i en tom kupè.
När tåget började åka slöt jag ögonen. Det skulle bli otroligt skönt att återvända till Hogwarts igen.

~~
Inte jättebra kapitel dåra, men har lite bråttom. Ska åka iväg över helgen och kommer antagligen inte läga ut ett nytt kapitel förns söndag.

Är du tvungen att åka bort? Hur ska jag klara mig
Meeeer!

Längtar till nästa kapitel, det här är verkligen jätte bra skrivet! ♥

Låter bra! fortsätt!

Hehe, tack alla ♥

Kapitel 3
Jag ägnade mig inte så mycket uppmärksamhet till dem andra, åtmindstonde de första timmarna på tåget. Jag satt på platsen närmast fönstret för att kunna se ut genom det och svarade alltid med fraser som skulle passa in på alla möjliga frågor när någon sa något till mig. Ibland funkade det att nicka och mumla instämande lika bra som ett invecklat svar.
Jag hade gjort så här så länge jag kunde minnas. Sitta och gömma sig, finnas där men aldrig märkas. Till och med lärarna hade glömt att jag fanns där ibland, men ville jag verkligen det iår? Jag tänkte på Cho och hennes populäritet, att hon hade den rätta karisman för att varenda kotte i skolan visste hennes namn. Jag tänkte på mig själv och jämförde.
Det är dags att skaffa dig ett självförtroende iår, du lever bara en gång! Gå inte och bli inte som din mamma, bli mer som en person som njuter av livet! skrek det inom mig. Jag visste att jag hade rätt, och det räckte. Jag ville inte vara som mamma och gömma mig hela tiden. Jag var lite rädd inför mitt beslut, men det vat helt rätt för mig. Det var dags för mig att blomma ut.

När häxan dragandes på lunchvagnen kom till vår kupè försökte jag hänga med i tjejernas prat.
" En, två, tre, fyra...?"
"Ta tre till mig!" pep Marietta när Fawcett räknade upp hur många som skulle ha chokladgrodekort.
"Tre till mig med, S."
"Mig med!" Sa Lisa.
"Ahapp. Nä, då får alla tre stycken var, jag tänker inte gå och köpa fler sedan. Ska du också ha några Brocklehurst?" Frågade hon mig.
Fawcett och jag är nog dem enda i gruppen som talade med varandra via efternamn. Det hela började med att i början så vägrade hon säga sitt förnamn, och hon har än så länge avslöjat bokstaven S. Alla andra kallade henne för S, men vi tyckte att det vore roligare att 'göra som killarna gör'.
"Gör det" Sa jag.
"Okidoki" sa hon med ett ondskefullt retsamt leende. "Nu ligger erat chokladgrodekorts öde i mina händer!" sa hon och började plocka från vagnen och betalade.

Efteråt så gled minuterna iväg till timmar, det var iallafall så det kändes. Vi diskuterade allt ifrån hur året på Hogwarts skulle bli till chokladgrodekorts byten.
Jag var nyss uppe i ett byte mellan Kirke och Morgana med Marietta när jag inte längre hörde Chos stämma. Alla märkte det tydligt.
Jag och dem andra såg mot dörren.
Utanför kupèn gick två hufflepuff killar, Cadwallader som var jagare i Hufflepuffs quidditch lag och...
"Cedric Diggory" andades Cho ut.

~~
Som jag sa, lite segt ibörjan. Men snart kommer den 'röda tråden' synas mycket bättre, när de anländer till Hogwarts skulle jag tro.

Kritik/Tips? Uppskattar det!